|
|
Daaréns arkiv 2007 - 2008
2008 06 15
Jag tror snart att jag är den enda i världen som inte tror på ett liv efter detta.
Vad är det vi är så rädda för egentligen. Jag menar, om man sitter där och hoppas på att det ska börja ett nytt liv när man dött, då måste livet man levt varit jävligt tråkigt.
Ett nytt liv föresten. Jag får inte det där med pånyttfödelse att gå ihop.
Nä, tron har skapat mer jäkelskap än vad den har gjort nytta.
Tron på gud, ja den får du i kyrkan.
En lagom dos av vilken tro det än må vara, det behöver nog alla till mans.
Herr Daarén
2008 05 31
Ja, va fan ska man tro?
Läste i Aftonbladet den 13 maj 2008 att en kvinna skickade en begäran till George Bush och & i den Amerikanska regeringen. Hon krävde helt sonika att isbjörnarna skulle få status som utrotningshotad. Hur jävla bra gick det tror ni, ja just det käpprätt åt helvete. Men inte gav hon sig för det, nä, då gick hon till domstolen, domstolen beordrade att isbjörnarnas situation skulle undersökas. USA:s inrikesminister lovade att man skulle ha ett svar före januari 2008.
Januari kom och tror ni att den Amerikanska regeringen hade lämnat något besked? I helvete heller, det enda beskedet som kom var att utredningen skjutits upp på obestämd tid. Jaha, det hade man väl kunnat räkna ut med röven. Men nästa månad kom så ett annat besked, USA hade sålt oljeborrningsrättigheter utanför Alaskas kust, oj då, så oväntat att det inte kom något besked ang. isbjörnarnas status. Det tror fan att dom väntade med det, om dom hade klassats som utrotningshotade hade nog prislappen på oljeborrningsrättigheterna blivit ett helt annat, om något alls.
Man kan ju undra vad fan det ska till för att vi ska sluta tro på allt som regeringar och maktmänniskor tutar i oss, ja jag vet, det låter syniskt som fan, men jag börjar fan ta mig tro att det ligger något bakom alla konspirationsteorier som ”knäppskallarna” påstår. Nä, det gör jag kanske inte fullt och fast, men nått skit är det i alla fall.
Hur eller molekyler så behövs det en jävla massa anslag till forskning i, och om, världens vara eller icke. Ska vi leva här är det nog inte bara vi vanliga gnällspikar som måste ta vårat ansvar, idioterna med pengar får fan ta och pytsa ut en slant dom med.
Sen kan man ju ha lite tankar och funderingar om ”vad” det forskas om, man kan på teknisk och elektronisk väg återskapa en helt vanlig skitflugas hjärna? Men man kan ta mig fan inte bota cancer, vi kan skicka folk till världsrymden, men inte göra något åt världssvälten. Nu hänger säkert all forskning ihop på något förunderligt vis, den ena forskningen gynnar säkert den andra. Men kan man inte prioritera forskning om människors lidande och välmående mer än vad man prioriterar forskning på skitflugor?
Ja, nu vet ju jag inte hur det prioriteras, men kan inte nån jävel kolla upp det där, och vem fan är det som bestämmer om vad det ska forskas i och om. Hmm, lite verkar det som att det pissas i motvind tycker jag, men som sagt, va fan vet jag?
Att döda en isbjörn gör ingen människa glad, spar på bensinen, ta cykeln till grannen.
Herr Daarén
2008 03 12
Har så jävla svårt att se bedriften i en målvakts storhet.
I och med att jag har en dotter som är målvakt i både innebandy och fotboll har jag med tiden lärt mig en sak som jag tydligen inte är ensam om att uppleva, man ser inte den egna målvaktens bedrifter. Motståndarlagets målvakt värkar på nått underligt vis vara lite svårare att få mål på. Eftersom min dotters lag precis har vunnit serien i innebandy, är det ju uppenbarligen inte så.
Har funderar lite på vad detta fenomen kan bero på, och medans hjärnan som vanligt arbetade över sin kapacitet så tror jag att jag kommit fram till en lösning. Och som ni vet, tro kan försätta berg. Om motståndaren kommer fri med din egna målvakt, då är åtminstone jag orolig för att det ska bli mål, och säkert många fler med mig. Om då målvakten räddar gör han/hon ju bara vad som förväntas av henne/honom. Men om din anfallare kommer fri med motståndets målvakt då är du ju inte orolig, då hoppas du att anfallaren ska göra mål, eller så hoppas du att målvakten inte ska rädda. Om då målvaktsjävelen går sta och räddar, jag då är han/hon jävligt duktig. Fattar ni?
Visst, det är klart att efter matchen när man står där illhes i halsen och med ett blodtryck som skulle få läkarvetenskapen att helt tänka om vad det gäller högsta mätbara tryck, då är det klart att man uppskattar målvaktens fenomenala räddningar, men som sagt, under matchens gång tänker man (ibland väldigt högt) fattas bara annat, när målvakten böjt kroppen på ett sätt som inte borde vara medicinskt möjligt för att rädda ett mål.
Hur eller baklängesmål så borde det ju inte vara så, man borde ju applådera och skrika precis lika högt vid en räddning som vid ett mål. Men det gör vi ju inte, det blir mest pust suck stånk och stön, och ofta så hör man ”Ååå viken jävla tur att målisen tog den.” Vid en straffsituation är det lite annorlunda, då kommer oron in åt båda hållen, men det tror jag beror på att man hinner tänka alldeles för länge innan dom börjar närma sig målet.
En sak kan jag konstatera i alla fall, mina grå hår kommer ifrån denna jävla innebandy, jag kommer att dö i en hjärtinfarkt på läktaren i en innebandy hall. Har ofta en egen gång på en längd av tio meter runt mig på matcherna, vankar fram och tillbaka som en osalig ande, viftar med armarna och skriker mig hes. Det händer att man får höra att det är roligare att titta på mig än att se på matchen. Ska väl kanske tillägga att det till 99% är positiva ord som kommer ur min käft. Domaren kan väl få sig en salva ibland när han tappat både blindkäppen och hörselapparaten på en och samma gång, men det är sällan. För det mesta är jag beskedlig…?
Glöm inte att utan målvakt blir det mål varenda gång.
Herr Daarén!
2008 03 03
Sitter här och lyssnar på mina nyinköpta skivor, Peps Persson och The Commitments!
Känslor ja, hur definierar man en känsla? Jag vet att jag varit inne på detta ämne förr, då var det smärta det handlade om. Om jag har ont vet ju ingen hur ont jag har. Eller om jag är glad kan ingen rimligtvis veta exakt hur glad jag är. Jag menar, bara för att jag skrattar så tårarna rinner så betyder ju inte det att ni kan veta frenesin på min lycka, eller hur? Lycka och glädje kanske inte är dom rätta känslorna att spekulera i.
Om vi tar en känsla som ex, uppgivenhet. Det är väl ändå en jävla känsla att kunna sätta en skala på! Till dig själv kan du nog gradera, men till nån annan som säger att ”jag känner mig så jävla uppgiven”. Hur fan graderar du det på en skala? Om du är uppgiven och maken/makan säger ”å jag är ännu mer uppgiven” hur fan kan dom veta det? Bara för att man utåt inte visar känslor betyder väl inte det att man inte har dom. Känslorna alltså.
Det är märkligt det där med känslor, vi karlar ska ju vara så jävla katiga vad det gäller känslor, men här har du en som gråter floder om han ser en tragisk film på TV. Eller en tragisk nyhet kan räcka långt vad det gäller att böla. Jag är mycket känslosam. Lika lätt som jag har att gråta har jag att älska, bli förbannad. Och får jag säga det själv har jag inte långt till skratt heller.
Andemeningen måste vara att det spelar ingen roll huruvida din känslor är stora eller små, bara du respekterar andras känslor och utbrott av allsköns slag. Att du visar dina känslor på både gott och ont gör dig bara till en bättre människa, om det inte accepteras så kan jag garantera att det inte är ditt fel. Vi måste alla bli bättre på att utrycka och förstå känslor, annars kommer världen snart att gå åt helvete... som om det inte redan är på väg ditåt.
Lev din dag som du själv vill, det är ändå du som ska uppleva den!
Herr Daarén
2008 02 17
Tjuvar är ni allihopa i mina ögon!
750 miljoner, ”tjänar dom så mycket pengar gör väl inte en låt nån skillnad”, detta hör jag varje gång ämnet kommer upp. Om jag skulle ge ut en skiva (gud förbjude) som det tagit mig ett år att skriva, producera, spela in och distribuera, bara för att en vecka innan skivsläppet få veta att den redan ligger ute på nätet och har laddats hem otaliga gånger, skulle jag ju svälta ihjäl. Om ingen köper skivan får jag ju ingen lön, och vem fan jobbar utan lön? Och då jävlar spelar en endaste liten låt en jävla roll.
Upphovsrätten till skrivet materiel, vare sig det är musik eller teater och filmmanus finns ju till för att skydda upphovsmakaren från stöld, eller hur. Så långt måste till och med nättjuvarna vara med, att ”stjäla” folks levebröd borde ju rimligtvis vara ett hot mot våra demokratiska grundvalar. Vi har alla varit med och bestämt att det ska vara olagligt att stjäla. Att ladda hem musik måste liknas med att man tycker det är ok att musiker, filmmakare, teatermänniskor o.s.v. jobbar utan lön.
Satt och tittade på tv häromdagen och hörde att Centerpartiet och en hoper Moderater stod fullt och fast bakom musik- och filmtjyvarna, nu kommer jag inte riktigt ihåg exakt vad som sades och skrevs men andemeningen från deras sida var att dom tyckte det var ”en kränkning mot vår integritet att jaga rätt på enskilda nedladdare” Hmm, hm igen. Detta ska komma från ett parti som på fullaste allvar vill införa fri avlyssning av samtliga medborgare vare sig dom har gjort nått eller inte, bara det finns en misstanke. Men va fan, misstanke finns det väl så fort man går utanför dörren. Går man ut på morgonen för att slå morgonpissen på gräsmattan, och med ansiktet vänt mot öster, ja då är man väl muslim och misstänkt terrorist och måste följaktligen avlyssnas. Är inte detta att hyckla? Jävla nötter!!!
Och inte nog med det era jubelidioter, tycker ni fortfarande att dessa integritetbevarande människor har rätt, så kan jag meddela er följande. Om det är ett brott mot integriteten att jaga enskilda medborgare på nätet, ja då måste vi ju tillåta pedofiljävlarna att härja fritt på nätet också. Vad är skillnaden, rent moraliskt? Jag bara undrar?
Tänk bara den hemska tanken att någon skulle få för sig den befängda iden att kopiera all text jag skrivit på denna sidan, gå till ett bokförlag och få en bok publicerad, med min text, mina ord och tankar!?!
I mina ögon är det exakt samma sak som att ladda hem musik och film!!
Svart eller vitt, i detta fall mina damer och herrar finns inga gråzoner!
Herr Daarén
2007 12 12
Jaha, då har det varit ett jävla liv i media om felmärkt köttfärs och annat tjafs.
Visst, det är naturligtvis viktigt att vi inte äter gammal och utgången köttfärs, visst är det bra att det kollas upp lite då och då, annars, hade ju alla instanser inom alla områden troligtvis gjort som dom velat, och jag har skrivit om just sådana fenomen förut. Det är bra att vi kollar upp varandra, så det är inte det jag är ute efter.
Livsmedelsverket har bestämt att köttfärs blir gammal efter en viss tid, då ska vi alla rätta oss efter det och tro på deras påståenden till fullt och fast. Vad som får mig lite tveksam till dessa datumgränser är vad som följer, var det någon som såg om Janne Josefson en endaste liten gång redovisade för om huruvida det omförpackade köttet verkligen var gammalt??? Och om nu köttet var gammalt, tror ni inte att han skulle basunerat ut detta med hög och anklagande stämma då? Kan det kanske finnas en anledning till att affärer märker om kött, kan det möjligen vara så att livsmedelsverkets datumgräns är löjligt lågt satt?
Nu är regler till för att följas, tänjer man på en gräns kan man tänja även på nästa, och då är väl folks hälsa snart ett minne blott, men åter igen... Finns det en möjlighet att Janne gör allt för att få en story? Om vi granskar alla organisationer riktigt ordentligt i sömmarna skulle vi hitta fel och rötägg överallt. Och hur den mannen som vägrar se saker ur olika vinklar kan vara så hyllad är för mig en gåta. Bara han får sin story, jag känner nämligen en som jobbat med herr Josefsson, så jag vet att han medvetet hoppar över fakta som skulle få hans story att se ”blek” ut. Han undanhåller precis lika mycket fakta som köttbranschen gör.
I min lokala Icaaffär har jag en god vän tillika jaktkamrat i charken, han har nu mått lite illa efter allt ståhej, för nu får han skäll för allt, och folk vill helt plötsligt ”se” på när man förpackar färsen. Ja men va fan, nu kommer jag snart till det som retar mig mest av allt, och det är inte bara en sak, utan flera av varandra oberoende beteenden av konsumenter och måltidsinmundigare.
Sköt en hare häromdagen, denna har jag tänkt låta hänga ett par dagar till. Då ska vi också veta att det är ca: 6-8 grader varmt ute. Jag gör likadant med både älg och rådjur. Viltet ska hänga så länge att det är på gränsen att det börjar lukta, då blir köttet mörast. Det köttet innehåller med all säkerhet mer ”bakterier” än köttet som legat i en affär. Men när man bjuder vanliga konsumenter på älg eller rådjur blir den enda kommentaren. - Gud så gott ! Inte, -Hur länge har det här legat innan du tog vara på det? Då är det ingen som reagerar, varför? Och om vi alla valde att äta en middag i veckan utan kött, vad skulle inte det göra för miljön? Kan ni inte räkna ut det med alla transporter och överflödiga köttberg så ska ni hålla käft!
Gnälla på ompackat kött det går bra det, men vända på en förpackning och se efter vilken av produkterna som transporterats längst och köpa den som kommer närmast ifrån, det är det inte många som gör. Att köpa mjölk från bonden det får vi inte, för vi kan bli sjuka av opastöriserad mjölk, men att dricka den som är full med konserveringsmedel och har rest ett 20-tal mil, det är det ingen som reagerar över.
Det finns numera en lag som förbjuder oss att tvätta bilen på uppfarten till ditt eget hus, det heter att det inte är bra med alla gifter som rinner ned i marken. Ok. Men ska jag då åka 3 mil för att tvätta bilen? (här får ni räkna ut miljökonsekvenserna själva)
Vi ska skölja soporna innan vi återvinner dom, det ska vi göra med rent vatten eftersom det är lite svårt att diska en plastpåse i diskmaskinen, sedan får vi höra att vi ska släcka en lampa för att spara på miljön, sen får stora industrier anstånd på anstånd för miljöfarliga utsläpp. Annars flyttar dom utomlands!?! Vi köper kläder och skor som transporterats över halva världen och ingen har en aning om huruvida attiraljerna är tillverkade av barn eller underbetalda människor. Bara det är billigt!?! Vi ska plocka upp efter hunden när den har skitit, men vi slänger ciggaretfimpen på gatan!?!
Al Gore har gjort en film om människans påverkan på miljön, den är riktigt skrämmande och det är en film alla borde se. Att TV-4 visar filmen en vardagseftermiddag klockan 15.00 när dom som skulle behöva se den jobbar säger väl allt om medias ansvarstagande vad det gäller vår framtida miljö. Men att skicka ut reportrar som synar den enskilda människan så djupt i sömmarna att man inte ens kan skita utan att ha en mikrofon upp i röven, det mina damer och herrar är tydligen den sortens information vi vill ha! Dra åt helvete era jävla lismare!
Nä, ge fan i att lyssna så jävla mycket på journalister och tänk lite själva för fan!
För en gångs skull, en på allvar, irriterad
2007 12 05
När visdomen biter dig i röven är det bara att bita tillbaka, men gör det med eftertanke. Va fan menar jag nu med detta, ja vi får väl se om det är begripligt det jag försöker formulera.
Man lär sig en läxa som det brukar heta. När man var mindre lärde man sig läxor den hårda vägen, kastar du ut en fönsterruta på pin tjiv, ja då kommer det att göra jävligt ont när dom får tag i dig. Det lärde man sig den hårda vägen, pallade man morötter eller dylikt och dom fick tag på dig, gjorde det lika ont. Man lär sig av misstagen, vissa misstag i alla fall. (Spriten har annars en makalös förmåga att sudda ut alla lärdomar man dragit på sig genom åren.)
Den första kyssen var ju också en lustig lärdom, byxan blev full, men inte hjälpte det. Man fick nöja sig med kyssar. Den lärdomen var i och för sig svår att få någon vändning på, men när vändningen väl kom... ja jävlar i min lilla låda, det var lärdom det. Ingen gång är som första gången, sett ur båda perspektiven. Nu var det länge sedan man lärde sig nått i den kategorin. Arbetet är väl en lärdom som är nödd och tvungen. Mat på bordet måste man ju ha. Fast i dag kan du ju skita i att jobba, det är bara att gå på soss så får du mat för dan. Den lärdomen kan jag då gott vara utan. D.v.s. den om att man betalar skatt så den late jävelen ska kunna få mat.
Barn, det är en lärdom man för det mesta har glädje av, inte alltid ska tilläggas. Det finns stunder då man önskar att dom var egenförsörjda, och att man fick leva sitt eget liv i sus och dus. Men dom önskningarna går fort över. Så ska vi inte glömma att barnen lär oss en massa om oss själva, sånt som vi inte hade en susning om innan vi blev föräldrar. Framför allt att inlärningstakten har blivit fan så mycket långsammare.
Många av mina spekulationer handlar väl om just lärdomar, om man läser allt så förstår man att jag inte tagit fasta på så där överdrivet många läxor. Jag springer fortfarande in i väggen med huvudet först, fast det är nu det där med erfarenhet kommer in i bilden. D.v.s. visdom. Det går inte så fort in i väggen, man liksom bara snuddar lite vid den. Det är som om visdomen har vadderat väggen på nått vis. Man kan le åt eländet, fast min dotter jämt och ständigt säger: Pappa, skratta inte åt eländet!
Så när visdomen nu biter dig i röven, d.v.s att du gör nått galet, och visdomen du samlat på dig inte hjälpte ett dugg. Le åt eländet, för... Du blev just en visdom rikare.
Gammal man lär sig inte läxor längre, han blir en visdom rikare!
Herr Daarén
2007 11 23
Sitter på Bromma flygplats och väntar på att få kliva på planet hem.
På sjukhuset hemmavid påstod man först att det rörde sig om en kotkomprition, ja tjena. Sedan när jag begärt ut röntgenplåtar och journaler så stod det i papperen att jag hade ischias, ja tjena igen, Ischiasnerven har jag haft i kläm förr, så det vet jag nog fan hur det känns.
Den här killen han hittade felet på 4 sek. nu vet jag av erfarenhet att jag brukar nöja mig rätt fort med den diagnos jag får för stunden och att det för det mesta är fel. Men den här gången känns det som om jag hittat rätt. Han var väldigt duktig på det han gjorde, så vitt jag vet i alla fall. Nu väntar jag bara på att få ett par sulor som är tillverkade efter mina fötter och med löfte om att jag snart är ute i idrottsvärlden igen så sitter jag nu här och ler med hela kroppen.
Ja, det känns jävligt skönt, tänk om man kan börja röra på sig igen, utan att man ska få lida för det i dagar efteråt. Ja heliga huliganer va skönt det skulle vara. Nähä, nu är det dags att packa ihop och bege sig ut till planet. Återkommer därinifrån.
Nu snart startar planet, det ska bli intressant att se om det går att skriva när planet lyfter…..hehe.
Nu verkar det som att vi är på väg. Åååå där var det lift off, flygtiden beräknas till 55 minuter, så nu ska jag se färdigt min film. Ska bara ropa till mig flygvärdinnan för en kopp kaffe, och som hon ser ut så kunde jag nog tänka mig lite sötsaker också. Nämen, nu får du allt skärpa dig. Du har ju för fan just gift dig pojk. Nåja, så länge jag inte slickar på karamellen så är det ingen fara på taket.
När det åter ljusnar i Svea rikes stora sal ska jag masa mig ner på vårdcentralen och begära ut resten av mina journaler också. Vete fan om dom där nötterna ska få ha tillgång till journalerna längre, hörde nånstans att man kunde ta allt därifrån, och att dom inte kunde göra ett skit åt saken. Det ska i alla fall bli förbannat roligt att gå ner till tjurkärringarna och bråka lite om saken, om det nu blir nått bråk. Man vet ju aldrig, dom kan förvåna mig, men åter igen...
Herr Daarén
2007 10 05
Smärttröskel...
Ja, inte fan vet jag... Har spekulerat i detta ämne förr, men nu vete fan om inte jag ska börja äta kvinnliga hormoner.
Jag tillhör den kategori som rakar huvudet alldeles rent från hår, och i dag var det dax... å va fan händer? Jo, rakhyveln är naturligtvis lika försvunnen som lönechecken i månadsslutet.
Och vad återstår då? Kärringens ladyshave? Nä... inte kan jag väl... ja va fan... jag måste ju raka mig. De va då själva den vad det tar emot... luggas nått så infernaliskt. Tittar på bladet och inser att det kanske är dax att byta blad. Jo då lite bättre blev det...
Men det var det jävligaste... Nått så smärtsamt har jag inte varit med om va det gäller att raka sig på huvudet, med min hyvel brukar det inte kännas det minsta, men det här kommer jag inte att göra om så länge jag lever. Kan tänka mig att det känns som om ni med hår skulle ha en veckas gammla tovor i håret och det stod det en människa och kammade er med en räfsa, och när det tar emot så bara fortsätter man att kamma dig.
När hela huvudet sedermera är rakat så rinner det blod över hela skallen... Jag undrar bara? Är det så att kvinnors smärttröskel är så jävla mycket högre... eller gör det helt sonika inte ont att raka sig på benen?!? Nu rakar jag mig under armarna också... utav hygieniska själ ska tilläggas, det har jag gjort med fruns ladyshave förr och det känns inte ett dugg, så nu återstår bara att i utbildningssyfte att raka sig på benen. Jag måste bara få klarhet i detta mysterium. För om det är så att det inte känns så ska jag genast lägga ner vidare försök att raka mig på huvudet med en ladyshave och i fortsättningen hålla mig till min egen rakhyvel.
Men om det gör ont så ska jag, som jag nämnde i början, genast börja ta kvinnliga hormoner för att lindra smärtan vid rakning. Eller också ska jag ägna betydande resurser på att få kvinnor att använda en rakhyvel ämnad för män. För det gör då jävlar inte ont.
Ska du raka huvudet med en ladyshave, ta smärtstillande!
Herr Daarén!
2007 07 22
Varför i hela världen börjar man raka sig under armarna vid 40 års ålder?
Inte för att det inte behövs, tro mig när jag säger det, å det har inget med fåfänga att göra. Nä det är en ren och skär hygienisk fråga.
Men, va fan! Jag ser ju för fan inte vad jag gör. När man kliver ur duschen och torkar sig framför spegeln, vilket bara det är en sorglig syn, å lyfter på armarna för att torka sig, så var ju rakningen ogjort arbete. Det hänger ju för i hela deodorantskogen stora tussar kvar. Hur eller armsvett så är det bara att börja om, men den här gången står man framför spegeln.
Löpträna är något jag har tagit upp igen på gamla dar, men nu mer får man börja med att gå ett halvt varv i spåret först, så att kroppen ska fatta att nu jävlar ska idioten ta mig fan försöka ta dö på sig också!
Första varvet är alltid värst, ca: 1 km, och när man stannat, stretchat, och druckit lite vatten så bär det iväg igen. Då kommer stegländen och löpningen flyter på... i 200 meter, sen begriper kroppen att det är bara min förkrympta lilla hjärna som tror att jag fortfarande väger 75 kilo, benen fullkomligt skriker till hjärnan att det ska slås ned på farten.
När man sedermera klampat sig runt dom fyra varven så flåsar man som en brunstig häst i 30 sek, sen blir andningen nästan fullkomligt normal. Grundkonditionen finns där ju, det är bara resten av kroppen som inte hänger med. Men det kanske tar sig som flickan sa.
Herr Daarén!
2007 05 04
Polen! Missat samtal. Ingen vet ju att jag är här!!! Ja vad är nu detta? Jo, när vi låg i Polen och lastade gödning till Danmark så inträffar följande:
Jag står på däck och övervakar lastning samtidigt som jag håller på att tömma båten på ballast. Då kommer en av matroserna fram till mig och säger: -Hörru, jag har ett missat samtal på min mobil. -Jaha, svarar jag, antagligen med en mycket förvånad blick. Men han ger sig inte och säger heller inget mer utan fortsätter bara att glo på mig som om det nu skulle vara jag som var alldeles dum i huvet. -Jaha!!! säger jag då en gång till. -Ja men, säger han -Det är ju ingen som vet att jag är här.
Om min blick var förvånad för en stund sedan är det ingenting mot vad den är nu! -Va fan menar du? -Vadå missat samtal och ingen vet att du är här? Det uppenbara gick inte upp för mig helt enkelt, jag fattade inte vad karln menade. Det ska tilläggas att denna människa inte är den snabbaste propellern i vattnet.
-Ja men, det är ju ingen som vet att jag är i Polen, säger människan som om det skulle få mig att förstå. -Det är någon som ringt till mig. Nu börjar han förstå att jag inte har en susning om vad han pratar om. -Jag har alltså ett missat samtal från Sverige, och jag förstår inte hur jag kan ha det för det är ju ingen som vet att jag är i Polen. -Ha ha, jätteroligt! -Den var bra, det är liksom det jag tycker att jag kan säga fast jag egentligen tyckte att skämtet var skitdåligt. När jag studerat honom en stund såg jag något otäckt. Karln var allvarlig!!!
-Du kan inte mena allvar? sa jag, som är känd för att vara finkänslig... -Va då? Undrar han. Hjälp, nu börjar jag att bli riktigt orolig, -Du menar inte på fullaste allvar att du inte skojar med mig nu? Nä, va då? Jaha, då börjas det då, en vuxen människa som till och med är några år äldre än mig ska alltså få sig en privatlektion i datakommunikation av en som knappt ens vet hur man skickar ett MMS.
-Ja men för fan Stefan, telefonen vet ju att du är här, säger jag. Som om det skulle hjälpa! Karln fattar fortfarande ingenting, osså kommer hela harangen om hur det fungerar med master, antenner och den biten, samtidigt som jag förklarar hur det funkar tittar jag på honom och försöker läsa om han förstår. Men inte då, när jag är klar säger han. -Men dom har ju ringt från Sverige. -Ja men för fan karl, signalen går ju hit ändå, osv. osv. osv.
Till slut trillar väl polletten ned, men då kommer nästa aha upplevelse. -Kunde dom inte informerat mig om detta när jag tecknade abonnemanget. -Hööö? -Kunde dom inte sagt att det skulle gå att nå mig i utlandet då? Vid detta laget var jag så irriterad och samtidigt måste jag säga, road att jag inte fick ur mig annat än sånt som jag inte kommer att skriva ifall ni är så dumma så ni låter era barn läsa detta. Men i alla fall så fick han reda på att jag inte har tid med sån här skit. -Jag har en båt att lasta, ge dig iväg och gör lite nytta nu för fan! Det var den lindriga varianten.
Ska du skaffa dig ett nytt abonnemang? Se till att bli informerad om att du kan bli nådd överallt!!!
Sen kan vi samtidigt passa på att lära våra barn, att så här kan det gå om man super varje dag i fem år!
2007 03 14
Detta är väl ingen spekulation i den bemärkelsen men dock en upp maning till er alla.
Jag har lyckats med bedriften att genomföra en sjukvårdsutbildning för sjöbefäl. Det är väl inget anmärkningsvärt med det kan ni tycka, men hör på fan! Jag är ju inget sjöbefäl….det vill säga jag är ju ”bara” en sketen matros. På något förunderligt vis har man på företaget lyckats att nästla in mig på den utbildningen.
Det skulle ju vara det samma om det inte vore för faktum att sjöbefälen som gick kursen samtidigt som mig var där på ”vidareutbildning” Det vill säga att befälen genomgått en sjukvårdskurs i skolan för att få behörighet som sjukvårdare ombord på en båt.
Det roliga med denna kurs och dess deltagare var att jag var en av väldigt få som hade någon som helst koll på sjukvården, de andra hade mest lust att åka därifrån verkade det som. Jag gjorde utan några som helst problem hjärt- och lungräddning på den fina dockan, som numera heter Mini Anne, satte kateter på en skrämmande realistisk attrapp, (Burr). Sydde ihop rätt otäcka skärsår och satte dropp på lika skrämmande attrapper. Avlade tentamen med 24 av 27 rätt.
Vad vill jag då mena med detta skryt, jo om jag klara av detta så kan vem som helst. Det har blivit skrämmande enkelt att lära sig framför allt HLR. (Hjärt och lungräddning). Den docka som då heter Mini Anne finns att tillgå på Stiftelsen för HLRs hemsida. Dockan kostar hör och häpna inte mer än 300 + moms. Ta en funderare på om det inte kan vara värt detta för hela familjen.
Rädda mitt liv när jag behöver det!
Herr Daarén!
2007 02 20
Tre Toppar, ja va fan säger man.
Hur vi än vrider och vänder på detta projekt så är det trots allt dom som ska leva med det. Man drar upp problem med ”närheten till vildmarken” vilket jag tycker är lite patetiskt faktiskt om jag ska vara ärlig. ”Det förstör helhetsbilden av vildmarken”. Men för i helvete!
Jag undrar dessutom om fröken Wiberg någonsin skulle byggt sitt hotell på Idre Fjäll om hon vetat att bygden sakta men säkert kommer att utarmas om man snart inte gör något drastiskt.
Jag undrar om Friluftsfrämjandet (som menar att Tre toppar inte är av intresse) verkligen har tänkt igenom sina åsikter i denna fråga, hur vi än vrider och vänder på deras argument så kommer dom att stå med röven i en förlegad syn på rekrytering av naturintresserade ungdomar.
Om du frågar ungdomar som kommer till Idre för att åka skidor om dom vet var Städjan ligger eller för den delen vad Städjan är för något så kommer du att få ett typiskt svar för åldersgruppen, ÖHHH, va då städ Jan?!? Om man sätter upp lift/liftar på Städjan så finns ju faktiskt möjligheten att fler ungdomar tack vare detta uppsöker Städjan och omkringliggande ”vildmark” även under andra omständigheter än skidåkning. Hur detta kommer sig kan den intelligente läsaren säkert räkna ut alldeles själv.
Friluftsfrämjandet menar med största säkerhet att man kan få dom intresserade med hjälp av information, har man på Friluftsfrämjandet försökt att få någon att läsa något man inte är intresserad av? Kom in i matchen nu för helvete!!! Ska man få ungdomar intresserade måste man få dit dom, så enkelt är det!
Hur eller bygglov så är väl ungdomen just vad vi måste rikta in oss på i denna fråga, inte kanske huruvida dom ska bli naturintresserade eller inte, men dock deras överlevnad. Ska Idre by lämna över en döende bygd till sina efterträdare eller ska Idre få chansen att leverera konkurrenskraftig skidåkning även i framtiden?
Letar man problem i framtiden ser man inte skiten man står i!!!
Herr Daarén!
|
|
©2005 Jonas Gardsiö. Alla rättigheter reserverade. Senast uppdaterad: 21 jul 2012.
