Älgjakt okt/nov

2005 10 15 - 2005 11 13

15 okt. -1 grad, hård NV vind, soligt.

Kjell på väg mot passet Tallen

Tomas i Östersund på utbildning denna helg. Pelle ställde sig vid Bronkiten, Kjell vid 5:an och jag vid Låga. Ove skulle gå igenom Brännvinsmoren med Taiga. Massor av ren ute på täkten och i skogen. Mycket intressantare än att leta efter älg tyckte Taiga och höll sig utom synhåll för både Ove och oss andra.

Jag vid passet Låga, Nipfjället i bakgrunden

Ute på Uckuheden ovanför 5:an gick ett helt gäng renar som Kjell såg bra men som inte syntes upp till mig. Jag försökte hitta lite lä bakom rotvältan på Låga och satt och tittade upp mot granmoren och Holmen. Helt plötsligt får jag i ögonvrån se en pinntjur komma sakta, sakta gående ca 70-80 meter bort med riktning norr ut. Den måste ha spatserat över hela Uckuheden utan att någon sett den.

Jag ropade på Ove över radion för att höra om han ville låta Taiga ta spåret. -Skjut den sa Ove! som inte sett till Taiga på länge. Nu var det försent att skjuta då älgen bara visade baken åt mitt håll medan den sakta fortsatte in i granmoren.

Jävlar tänkte jag, den hade blivit fin korv. Vi hade kvällen innan bestämt att om vi sköt en älg till skulle vi lämna in den till charkuteri och få korv gjord. Ove som var ganska långt ner i granmoren fortfarande sa att han skulle komma uppåt för att se om han kanske kunde få älgen att vända.

Efter bara några minuter bestämde sig alla renar på Uckuheden att de skulle ta samma väg in i Granmoren som älgen. De fortsatte dock upp mot Holmen och betade ute på myren. Ove hittade åtminstone ett par brunstgropar inne i moren. Vi bestämde oss för att flytta uppåt.

Vi gick upp till Ovepasset för en kopp kaffe och för att vänta på Taiga. Precis innan Ovepasset skällde Taiga till riktigt gällt ett par gånger, kanske hade hon sprungit på pinntjuren jag sett förut. Efter ett tag kom hon ner till oss och såg rejält trött ut. Ove gav henne lite mat och sedan gick vi upp till Tallen. Jag gick ned till Granen, Pelle till Kilen och Kjell följde med Ove upp till Linja och Järvmoren.

Taiga kom efter ett bra tag förbi Pelle och fortsatte sedan ner mot mig. Halvvägs fick hon syn på ett par renar så då tog hon en koll på dem. Det tog en bra stund innan hon kom förbi mig igen med riktning upp mot Pelle. Hundra meter ovanför mig satte hon sig ner och vädrade en bra stund. Nu skickade Ove in Kjell som hund i Järvmoren.

Kjell skällde riktigt bra och Taiga tittade åt det hållet ett par gånger. Bara renspår fanns i Järvmoren så vi tog lunch uppe vid Kilen. Jag hade lagt in Granen i GPSen nu och jag tog riktning rakt på Kilen med den. 360 meter skulle det vara. Taiga följde trött med efter mig upp till dom andra.

Stekfläsk

Jag stekte fläsk och köttbullar till lunch och kom på att det går nog att fritera banan i fläskflottet.

Sagt och gjort, jag provfriterade några bitar i stekflottet och smakade. Kanongott, man skulle haft glass till så hade det varit perfekt. Hemåt via Viltallen.

Dagens middag: Rökt makrill och/eller gubbröra på hårt bröd. Skinkstek, sås och potatis. Öl till. På kvällningen blev det bad.

16 okt. -7 grader, nästan vindstilla och alldeles blå himmel.

Svag ostlig vind på fm som sedan vred till både N, V och S vid middagstid.

Vi började med Brännvinsmoren och på samma pass som dagen innan. Inte en ren så långt ögat nådde, de var som bortblåsta. Taiga jobbade på bra och följde ett tag ett älgspår som var ganska färskt norr ut. Ingen älg hemma här idag så vi bestämde oss för att flytta vidare uppåt.

Kjell stannade vid Viltallen, Pelle fortsatte upp till Ovepasset och jag till Tallen. Ove traskade iväg upp mot fjället och följde S Linja. Uppe vid fjällkanten fanns ett par legor efter en stor och en liten älg. Taiga nosade ikring hit och dit en stund och drog sedan iväg söderut, troligen med en älg för hon blev borta i en timme.

Jag stekte fläsk och banan vid Tallen, Pelle stekte hamburgare vid Ovepasset och det gick ingen nöd på någon i det kanonfina vädret som var denna dag. Ove gick ned mot Skitpasset för att se om han kunde få kontakt med Taiga med hundpejlen. Det hördes ingen signal alls där han stod uppe vid fjället. Nu kom hon tillbaka så de gick ned till Kjell för lunch.

Vi samlades vid Viltallen allihop och gick sedan hemåt för vidare färd till Idre och Älvdalen.

22 okt. -3 grader, svag NV vind som vred över till O och ökade.

Tomas och Taiga gick ned mot Uckubron. Jag gick upp till Bronkiten. Taiga gjorde en lite större sväng och blev borta en stund så Tomas gjorde eld för att hålla värmen.

När Taiga var tillbaka gick jag upp till Ovepasset. Det var renspår i snön från 5:an och uppåt. Vi fikade när Tomas kom upp till mig och åkte sedan hem till Idre.

12 nov. plusgrader, S vind.

Regntungt och grått när Tomas hämtade mig hemma vid 07,45. Någonstans mellan Lillfjäten och Storfjäten upphörde regnandet.

Vy mot Nipfjället

Vi skulle börja men Brännvinsmoren idag och Kjell, Pelle, Ove och jag ställde ut oss på rad. Jag satt uppe vid Låga. Förra helgen när jag var i Höre, hade de sett tre älgar så det fanns hopp om att det kunde visa sig någon även denna helg.

Tomas, Taiga, Erik S och Maja gick igenom granmoren men ingen älg fanns där. Renar var det ganska gott om ute på Uckuheden däremot. Ovanför mig upp mot Trekanten någonstans skällde en hund ganska länge på morgonen.

Vi passare fortsatte uppåt medan Tomas och Erik väntade in hundarna. De kom snart tillbaka och hundförare och hundar gick norr ut. Ove stannade vid Viltallen, Kjell vid Tomaspasset, Pelle vid Ovepasset och jag gick upp till Tallen. Jag satte ned säcken för att plocka fram termos, smörgåsar, ved m.m. och försökte göra upp eld. Den hårda vinden motarbetade mig så det tog sig inte riktigt men jag envisades.

När det åtminstone rök om veden så gjorde jag iordning sittplats. Pelle ropade nu om älg på radion så jag tittade upp och såg en älgko försvinna in i grandungen nedanför mig. Jag hann bara ta tag i bösspipan så var älgen borta. Pelle hade tittat på den en kort stund när den stannat till mitt i mellan oss.

Efter några minuter kom en hund efter i älgspåren. Pelle ropade till Erik och talade om att Maja var älgen på spåren.

-Det tror jag inte svarade Erik! som hade Maja i koppel! Det måste vara T.M:s hund sa Tomas.

Efter ett tag så kom våra hundar i kontakt med älg uppe i norr. Tomas ropade att nu är et älg på G. Hundskallen kom närmare och närmare. Lite närmare bara så skulle jag kunna börja se vad det var, det var riktigt nära mig nu. Tät granskog emellan så jag såg varken hund eller någon älg fast avståndet säkert inte var mer än 50-60 meter.

Kjell iförd "jagharsettälgslipsen"

Det drog nu istället iväg mot SV. Kjell kunde se tre älgar passera på håll som inte var skjutbart. Tomas följde efter in i Brännvinsmoren där ståndet verkade stanna upp en stund. Han hann inte in på skotthåll innan det drog iväg igen. Älgarna svängde sedan av och försvann med hundar efter upp mot Häggberget.

Grannarnas hund skällde långa perioder någonstans i höjd med Viltallen/5:an och västerut. T.M och Tomas hade kontakt på telefon för T.M hade enligt vad han sade själv skadskjutit en kalv. Kanske var det så att kon som passerade mig och Pelle var på väg tillbaka för att leta efter den.

Det blev kallt uppe vid Tallen i blåsten så jag lade ut liggunderlaget och låg ned vid elden och värmde mig. Tomas fick lunch hos Ove när han passerade. Själv åt jag upp mina medhavda smörgåsar. Hamburgarna fick bli kvar till morgondagen.

Pelle lägger kluven ved i lådan

Hemåt via Viltallen. "Frysrensning" ordnades av Ove, dvs vi åt upp en del pytt i panna som låg och tog plats.

Fotograf: Okänd:-)

Efter att jag sovit middag rejält var jag den ende som var pigg nog att bada när karet efter många om och men blev tillräcklilgt varmt vid tio-tiden.

13 nov. plusgrader, svag S vind som vred till NV på em.

Jag, Kjell, Pelle och Ove trampade iväg upp mot Uckuheden. Ove satte sig vid Låga, Kjell någonstans mellan Låga och 5:an, jag vid Viltallen och Pelle vid Tomaspasset. Erik och Maja gick igenom Brännvinsmoren medans Tomas och Taiga gick ned mot S Linja via Uckubron.

Nere vid Linja gick Tomas och Taiga på älg så Tomas släppte. Taiga fick ganska snart "hjälp" av Maja så älgarna fick fart. Älgarna som hundarna följde rundade Änje och gick sedan över Fjätan och försvann. Ute på Uckuheden dök en annan älg upp som varken Kjell eller Ove hann få skott på innan den försvann in i granmoren norr ut.

Vi gjorde en kort återsamling innan vi satte oss på nya pass medan Erik och Tomas gick upp mot fjället. Jag satt på Tomaspasset och fick till slut fart på en motvillig eld. Mitt på dagen blev det dags för ett par hamburgare och lite kaffe ur termosen. En cigarr och en chokladbit gjorde inte det hela sämre. Vi samlades nere vid viltallen för lite fika när "hundkarlarna" gjort klart sin fjällsväng.

Ett sista ryck blev det. Jag satte mig på Holmen, Pelle på Tomaspasset och Kjell och Ove nedanför Viltallen. Tomas och Erik gjorde en sväng norr ut. Det drog lite kallt så jag satte mig under min poncho och då blev temperaturen riktigt bra.

Vackert väder men inga älgar. Massor av ren däremot kom det ur skogen från Ovepasshållet och ut på myren längs leden.